Først og fremst ønsker jeg å blogge om interiør og lageglede. Det er nok dette denne bloggen i hvertfall i 95 % av tilfellene vil inneholde. I blant ønsker jeg å gi leserne en liten flik til fra livet mitt. I dag hadde jeg tenkt til å dele med dere hvordan vi til slutt ble en familie på fire.
Jeg giftet meg ung, faktisk som 23-åring. Vi hadde ingen som helst planer om å prøve å forøke oss på det tidspunktet. Vi elsket å reise,gå ut å danse,  ha anledning til å være impulsive osv. Årene gikk. Jeg ble ferdig utdannet, jobbet mange år og fremdeles var tanken på barn fjern, faktisk så fjern at jeg lurte på om den noen gang ville komme. I mellomtiden fikk vennene våres barn og startet et litt annet liv enn vårt. Mange undret seg over at det ikke kom noe småtroll i heimen vår.

Da jeg var passert 31 år, tenkte vi at vi kunne jo kanskje se om det dukket opp noen små mennesker i livet vårt. Vi hadde fremdeles ikke 100 % lyst på barn, kanskje 50%. En del ville, en annen del var såre fornøyd slik vi hadde det. Det dukket IKKE opp noen mini-Kaspara`er eller mini Kasparamann, og årene gikk. Det var ikke trist, leit eller sårt. Alle har noe tenkte vi; vi klarer ikke få barn.Vi kan ha et fint liv for det. Vi kom ikke til å foreta oss noe mer; adopsjon, prøverør osv.
Så reiste vi på sommerferie i 14 dager til Beijing i Kina år 2000.

Vi klarte oss på egenhånd, ville ikke være  med i en turist-stim, men prøve å oppleve noe genuint og treffe kinesere og prate med. Bare en tur meldte vi oss på; turen til den Kinesiske mur. Det var et stykke dit med buss, så her var det greit med noe organisert.
På veien stoppet vi ved Ming-gravene for lunsj. Da fortalte den kinesiske guiden henrykt at han hadde en overraskelse. Vi skulle få et foredrag om det Østen er så opptatt av ; balanse i kroppen, Yin og Yang. Alle skulle få gratis konsultasjon for å se hvordan det sto til med en selv.

Litt slukøret gikk forsamlingen inn i et varmt klasserom. Alle lengtet nok etter å komme til Muren, selv om emnet var spennende nok. Fire menn i hvite frakker i 60-åra kom så inn og bukket dypt. De hadde med unge søte oversettere. Kanskje var "hvitjakkene " homopater av profesjon, vet ikke helt.

Da forelesningen var over startet konsultasjonen. De gispet over mannen min; fantastisk!!!! Han var i komplett balanse, også i hans alder! Jeg var ganske sikker på at de ville si det samme om meg. Hadde alltid hatt så kjempemasse energi. Det lovet vel bra? Å, nei! De korset og akket seg.

Av de fjorten punktene i kroppen de tok utgangspunkt i ,var jeg i total ubalanse på to av dem.  Konsultasjonen gikk ut på å se på øynene, tungen og håndleddet. (pulsen)

Jeg trang definitivt kinesiske urtepiller var konklusjonen. Spesielt var jeg i hormonell ubalanse. Da burde det jo begynt å ringe en klokke med tanke på barnløsheten vår, men egentlig streifet det meg ikke der og da. Jeg var mest opptatt av en stor pigmentflekk jeg hadde på det ene kinnet. Dette var hormonelt  sa de blide kineserne. Jeg regnet med at jeg hadde fått pigmentflekken på grunn av overdreven soling i tjueåra. Vi hadde solarium, og jeg elsket å ligge under det. Vel, det ble sagt at etter to måneders bruk med urtepiller ville jeg være i komplett balanse. Jeg vandret til bussen med en bærepose med kinesiske urtepiller til 1500 kroner.
Da vi kom hjem begynte jeg å spise 40 urtepiller hver dag. Det skulle være 10 før frokost drukket med kokt vann. 10 etter frokost med vanlig vann fra springen. Samme prosedyre var det til middag. Urtepillene så ut som pepperkuler og innholdsfortegnelsen var på kinesisk. Dette kunne være humbug fra ende til annen.

Etter to måneder "gadd "jeg ikke lenger koke vann og holde på videre. Jeg skulle forøvrig nå være i komplett balanse ,og ja pigmentflekken var borte. I mellomtiden hadde vi også kjøpt huset vi nå bor i. Noen stusset på at det var et litt stort hus til oss to menneskene.

Umiddelbart etter å ha sluttet med pillene og under innflyttingen i det nye huset; skjønte vi at noe var i gjerde....... Kaspara var gravid etter å ha prøvd å bli det i 5 år uten at noe skjedde. Vi var rimelig i sjokk!!

Lenge holdt vi hemmeligheten for oss selv. På selveste julaften fikk familiene våres greie på det. Vi hadde fått noen  fine likørglass av svigermor og svigerfar og ved siden av disse lå det et par miniatyrflasker med Tia Maria. "Vi får teste glassene,min kjære", sa mannen min og åpnet en av miniatyrflaskene. Akkurat da var det helt stille i den Kasparske familie  som aldri pleier å være stille (mannen mins familie kan være det)

Jeg kunne ikke dy meg men svarte høyt:" Ikke gi meg så mye da, husk at jeg  er gravid". Hvilke scener som utspant seg! Moren min, svigermor og et tantebarn begynt å gråte, et annet tantebarn mistet glasset hun hadde i handa i gulvet, faren min sa gang på gang; " dette var den beste julegaven jeg kunne få". Bare synd det hele ikke ble filmet.......

Så på sommeren kom eldstemann til verden, med  masse kullsort hår og så mørke øyne at de så brune ut. Hverken mannen min eller jeg er brunøyde, og jeg måtte flere ganger gå ut i dagslyset for å vise for mine venninner at disse øynene var mørke, mørke blå. Dessverre fikk aldri faren min oppleve vår første barn. Han døde brått bare dager før fødselen og over terminen.

Selvfølgelig var det trist at disse to mennene i mitt liv var så nære på å treffe hverandre, men aldri fikk oppleve det.

Jeg velger å glede meg over at pappa VISTE at vi skulle bli en ordentlig famile, og han viste at det skulle bli en gutt. Han hadde fulgt hele graviditeten og han kjente også til hva barnet skulle hete.

Det litt herlige var at den lille babyen med så masse mørkt hår lignet pappa så veldig det første året. jeg hadde mistet en jeg var glad i, men fått en ny å bli glad i som lignet!

Det var morsomt å få barn i huset og noe vi aldri helt kunne fatte på forhånd hvordan ville bli. Så skjer det....... da lillegutt er 5 måneder er jeg på ny gravid! jeg tror knapt vi fattet hva som skjedde.

I løpet av fjorten måneder fikk vi to nydelige gutter ,og plutselig var vi en familie på fire. I blant må vi fremdeles klype oss selv i armen for å skjønne at det virkelig er sant; at vi er foreldre til disse to karene som byggger snømann i hagen eller sparker fotball sammen på gressplenen.
Vi har vært så utrolig heldige, og selv er vi overbevist om at uten Kinaturen sommeren 2000 ville vi fremdeles vært to.

Når gutta blir litt større har vi tenkt til å ta dem med til Kina og den Kinesiske mur. Det hører jo med til historien at de ikke klarer å få i seg poteter men elsker ris med masse soyasaus.

Ha en nydelig lørdagskveld med eller uten urtepiller!

 

Brigg

7 februari 2009 18:42

åh..for en historie. Jeg har akkurat lagt Lille Søta og ble plutselig veldig emosjonell og overveldet over hvilken kjærlighet man kan føle ovenfor et barn. Også kommer jeg opp her til dataen og leser innlegget ditt.. tårer i hals og øyenkrok. Akk..for en fantastisk historie. Fikk lyst å gi deg en stor klem.

http://briggslekehus.blogspot.com

 

Bella Vintage

7 februari 2009 19:17

Hei,
For en utrolig søt og spennende historie, Kaspara! Må innrømme at jeg felte en liten tåre da jeg så for meg reaksjonen til familien, hi hi.

Ha en koselig lørdagskveld!
Klem fra Bella

http://imittlunehi.blogspot.com

 

Lisa

7 februari 2009 19:29

Vilken fascinerande historia, tänk att ni fick barn efter han satte kroppen din i balans. Det kan säkert hjälpa flera. Va mycket visdom de har i kina inom läkemedel som vi västlänningar inte vanligtvis brukar ta del av. Kul att ni fick berätta den glada nyheten på jul. Synd att din far dog innan, men han måste glatt sig de sista månaderna han hade att du skulle få ett barn :)

Hoppas du har en trevlig kväll.
lisa

http://pinkfriday.blogg.se

 

Drops

7 februari 2009 19:34

Hei

Og tusen takk for herlig innlegg kjære Kaspara. Hm, rart hvordan livet farer med en gitt.

Synes det høres helt fantastisk ut med den Kinaturen jeg...

Ja er det ikke koslig med barn. SKulle egentilig ikke hatt barn selv jeg...Vi var sammen i over ni år før det skjedde noe her igårn og...hm...Var vel bare plutselig klar liksom..Hodet mitt måtte visst være med og..hihi....

Så koselige kjoler du viser nedenfor. Kjempefin mønstermix.

Ha en fin fin kveld videre med hele familien din.
God klem fra nina og hennes drops

http://ninasdrops.blogspot.com

 

Lotten

7 februari 2009 19:48

Vilken härlig berättelse! Tänk att hade ni inte träffat de äldre kinesiska männen med vita rockar så hade ni kanske fortsatt vara bara två i familjen.... tanken är svindlande! Vad synd att din pappa inte hann träffa äldstemannen din.

Ha en skön helg!
Kram Lotten

http://ornnastet.blogspot.com

 

pillepalle

7 februari 2009 22:21

Kjære Kaspara!

Du er vel enestående, du! Nei, for en historie! Så morsom!
Du har fått mail!

Klem fra Pillepalle

http://www.pillepalles-verden.blogspot.com

 

kardemomme

7 februari 2009 22:40

Heisann Kaspara :)Den historien er så nydelig!!! Jeg har jo vært så heldig å høre den fra deg før..Livet er fullt av tilfeldigheter og overaskelser!
Her er det virkelig så mye snø at vi ikke har sett på maken..Flyplassen er også stengt i kveld..Takk for koselig mail..Jeg sender deg mail i morgen..Er bare innom bloggen for å titte mens J. finner fram opptaket av "Livvaktene"..
Ha en fortsatt fin kveld! Kjolen med dukkenen på i innlegget under var så utrolig nydelig!!! Klem fra Kardemomme :)

http://husetvedbekken

 

Persil,ja

7 februari 2009 22:50

Jag har ju hört delar av denna fina historia förut men jag är ändå rörd till tårar. Det är så vidunderligt stort detta att få barn och det bästa är nog att man inte riktigt förstår HUR stort det är förrän man fått dem. Det är tur annars skulle kanske sorgen över att inte få barn bli för svår. Vi hade inte heller lätt att få barn så vi nyper oss då och då också. TÄNK att vi fick fyra stycken säger min pappa ibland. För han trodde nog att vi aldrig skulle få ett enda.
I Kina och övriga Asien går man inte till läkaren för att man är sjuk, man går på friskkontroller och kollar att man fortfarande är frisk. Bara den inställningen är så sund! Man kollar att allt är i balans.

 

Rosa

7 februari 2009 23:04

For en fantastisk historie....blir så rørt av sånne ting, så nå sitter jeg og småsnufser litt for meg selv ; )

http://www.cafelatter.bloggagratis.se

 

Marthe

8 februari 2009 10:17

For en vakker historie, ble som flere andre her rørt til tårer. Og du vet jo hvorfor jeg er litt ekstra emosjonell om dagen, hehe:) I dag forteller jeg hemmeligheten min på bloggen min, ble litt inspirert av historien du delte med oss. Gleder meg til å få hull på boblen som opptar meg mer enn noe annet for tiden; jeg kjenner på hele kroppen at jeg er gravid:)

Takk for at du delte en liten og viktig del av livet med oss:)

Ha en nydelig og god søndag i komplett balanse!

http://thinktank.blogg.no

 

kirsten

8 februari 2009 10:54

For en utrolig historie... er helt enig med Rosa, over her, jeg blir også rørt av dette :-)

 

Tove

8 februari 2009 12:16

For en historie! At du turte ta alle de tablettene sier jeg bare! Kan tenke meg guttene dine er glad i å høre historien også:) Jeg har vel nesten en litt motsatt historie.. var bare 23 da jeg ble gravid, gikk på p piller og det var ikke planlagt akkuratt.. Men nå sitter jeg her med verdens søteste, flinkeste, vakreste osv osv og verdens staeste og ganske så tempremenstfulle jente og ville ALDRI hatt det annerledes. Skulle vel gjerne hatt et barn til en gang.., men når om om er det ikke mulig å vite.

Kos deg masse på morsdagen! Vi er veldig heldige som er mammaer:)

klem

http://lykkeoglykkeliten.blogspot.com

 

Maya

8 februari 2009 14:04

For en nydelig historie. Jeg er ikke lettrørt, men sitter jammen meg med en klump i halsen:)
Montro om det var den kinesiske behandligen eller tilfeldighetenes spill. Det kan man gruble lenge på.
Ha en fin morsdag!

Maya

http://frkmayasloft.blogspot.com

 

Åse Marit

8 februari 2009 19:38

For ei gripande historie på morsdagen! Må vere fantastisk å bli mor og få det som ein slik overraskelse etter å ha trudd at det ikkje gjekk! Verkeleg flott:-)

http://artigeting.blogspot.com

 

esmaralda

9 februari 2009 11:15

For en vakker historie!!- En skikkelig klump-i-halsen-historie som endte godt, så fantastisk!!Å få barn er så stort at det overgår alt annet føles det ut som..
Her er det strålende sol i dag, kjempegodt!!

Glad dag!

fra esmaralda

 

rosalucia

9 februari 2009 15:04

Vilken fantastisk historia!!!! Jag är helt överygad om att kineserna visste vad dom gjorde...de har en helt annan helhetssyn på kroppen än vi i Västerlandet. Härligt!!!

http://rosalucia.bloggagratis.se

 

Kicki

14 februari 2009 17:00

Vilken fin historia! Tack för att du ville dela med dig av den:)
Alldeles fantastiskt med barn, livets goda helt klart!
Tävla gärna hos mig!

http://iverashus.blogspot.com

 

lycke

17 april 2009 10:16

En Jättefin historia goa Kaspara...!!! Vad underbart att det blev så bra, fick en liten tår i ögonvrån när jag läste fina inlägget, säkert var det något gott i pillrena, och sedan sätter ju sinnet i ordning mycket i kroppen också, det man tror på kan alltid bli verklighet på något sätt; mitt motto i mångt och mycket...har provat trolla goda saker och det fungerar alldeles ypperligt, måste berätta någon gång!
Jag själv är ju egentligen trebarnsmamma, men den minsta bor i himmelen, som vi säger: Vida heter hon och det är till hennes ära jag pysslar och står i och skapar saker här hemma! Hon dog i vecka 32, så vi fick aldrig träffa henne öga mot öga, men det känns ändå som att vi gjorde det - och gör det! Hon hade ett för svårt hjärtfel, som inte upptäcktes förrän v 29, och då följde en mängd ultraljudsundersjökningar och resor till bla Göteborg, men felet var för svårt så det fanns inget att göra! Dan efter hon föddes såg jag ett ljusklot sväva över rummet, som en hälsning och tröst, och jag kände att hon finns där på andra sidan hos mannens pappa och alla andra som är där - det vet jag att hon gör, så pappa din ser nog pojkarna dina också! Detta hände i början av januari, så det är inte så länge sedan, och vi försöker igen nu...så kanske, snart..., är inte helt uteslutet att det redan finns en liten, men det vet jag inte förrän om någon vecka!

Solkramar Lycke

http://till-vidas-ara.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vet ikke helt om jeg vet hva jeg vil, men i iver og entusiasme, har jeg skaffet nytt rede. Jeg er nå å finne på adressen  http://kasparasregnbue.blogspot.com/ Jeg er ikke så glad i å brenne bruer, så bloggen her på Bloggagratis står her en stund ...

   Jeg klarer ikke helt slippe taket i Bloggagratis/Bloggplatsen  og håper at ting skal kunne ordnes. Ikke klarer jeg helt slippe taket i bloggingen heller. Det er en morsom avkobling. Jeg vil prøve med mer mail-skriving til bloggportalen, og sam...

I disse dager har jeg blogget et år under den svenske bloggportalen Bloggagratis. Det har vært et fantastisk spennende og morsomt år. Aller mest gledesrikt har alle de nye herlige menneskene en har lært å kjenne vært! Det har vært et år med mange s...

Jeg er en storsamler av  frodige retrostoffer og fint papir. Jeg lider kvaler, om jeg må gå forbi en bruktbutikk uten å kunne gå på stoffjakt i den. Tenk om det optimale retrostoffet lå der nå, og bare ventet på å bli plukket opp av en person som vil...

Ved siden av mitt favoritt-interiørblad danske "Boligliv", kjøper jeg også ofte danske "Boligmagasinet". Danskene kan det de! I dag satt jeg og bladde i nettopp "Boligmagasinet", og noen bilder dvelte blikket mitt litt lengre ved enn andre. Nå vil ...